Er advokat för ansökan om europeiskt arvsintyg i hela Tyskland.

Jag hjälper dig om du behöver ett europeiskt arvsintyg i Tyskland.

Välkommen till din expert på europeiska arvsintyg.

Välkommen till vår webbplats!

Det europeiska arvsintyget infördes när den europeiska arvsförordningen trädde i kraft den 15 augusti 2015 och har sedan dess varit DET verktyget för att underlätta gränsöverskridande arv inom EU (med undantag för Danmark och Irland).

Medan några entusiaster, som jag själv, ivrigt väntade på att förordningen skulle träda i kraft, studerade dess detaljer i förväg, insåg möjligheterna och såg fram emot utmaningarna, vet många domstolar, notarier och advokater i Tyskland fortfarande inte att detta instrument existerar, än mindre när och hur man ska använda det.

Detta är beklagligt och beror möjligen på en populistisk EU-skepsis, rädsla för det nya och misstanken om att "den elaka" EU-lagstiftaren har skapat ytterligare svårigheter.

Och du måste veta hur du ska övervinna den verkliga utmaningen med det förfärliga ansökningsformuläret (bäst att bara slänga det i papperskorgen). Det är ännu svårare om du inte har tyska som modersmål och måste hantera dessa svårigheter.

Men innan du som lekman börjar ta itu med detta och frågar jurister som själva är lekmän inom detta område, bör du vända dig till någon som verkligen kan det här.

Kontakta mig redan idag! Vi kan skriva på svenska, men prata i telefon på tyska eller engelska.

Använd min expertis för att undvika onödig stress och besvär. Fyll i kontaktformuläret eller ring mig direkt för att diskutera din situation. Tillsammans hittar vi det bästa sättet att erhålla och korrekt använda ditt europeiska arvsintyg.

Hur erhåller du ett europeiskt arvsintyg i Tyskland?

Förfarandet för att erhålla ett europeiskt arvsintyg i Tyskland

Förfarandet för att ansöka om ett europeiskt arvsintyg (Europeiskt arvsintyg, ENZ) i Tyskland sker enligt följande steg:

1. Behörighet och ansökan

  - Det ansvariga organet för att utfärda ett europeiskt arvsintyg är vanligtvis arvsdomstolen (*Nachlassgericht*) vid den avlidnes sista hemvist i Tyskland.

  - Ansökan kan göras av arvingarna, testamentsexekutorerna eller förvaltare av dödsboet. Ett särskilt formulär måste fyllas i som innehåller all relevant information, inklusive:

    - Den avlidnes identitet (namn, födelsedatum, sista hemvist),
    - Arvingarnas identitet och deras andelar,
    - Information om testamentsexekution, om tillämpligt.

2. Bevis och dokumentation

  - Tillsammans med ansökan måste olika handlingar bifogas, såsom:

    - Den avlidnes dödsattest,
    - Testamenten eller arvskontrakt,
    - Arvscertifikat eller andra domstolsbeslut om dödsboet.

  - I vissa fall kan ytterligare dokument krävas, till exempel födelse- och vigselbevis för arvingarna.

3. Granskning av arvsdomstolen

  - Arvsdomstolen granskar ansökan och de inlämnade dokumenten. Man undersöker om informationen är korrekt och om den europeiska arvsrätten enligt EU:s arvsförordning (förordning (EU) nr 650/2012) är tillämplig.

  - Domstolen kan begära ytterligare dokument eller information om det finns oklarheter, och kan även kontakta de inblandade parterna för att klargöra.

4. Utfärdande av det europeiska arvsintyget

  - När alla villkor är uppfyllda utfärdas det europeiska arvsintyget. Intyget innehåller viktig information som:

    - Namnen på arvingarna och deras arvandelar,
    - Befogenheterna för testamentsexekutorn eller dödsboförvaltaren,
    - Fördelningen av dödsboet, om tillämpligt.

  - Arvsintyget gäller i alla EU-medlemsstater (utom Danmark, Irland och Storbritannien).

5. Giltighet och användning

  - Det europeiska arvsintyget är vanligtvis giltigt i sex månader, men kan förlängas.

  - Det fungerar som bevis för arvingarnas och dödsboförvaltarnas rättigheter och skyldigheter i samband med arvet och underlättar gränsöverskridande arvshantering, till exempel överföring av fastigheter eller avslutande av bankkonton i andra EU-länder.

6. Kostnader

  - Kostnaderna för förfarandet beror på storleken på dödsboet och ärendets komplexitet. Avgifterna regleras vanligtvis enligt den tyska lagen om domstols- och notarieavgifter (GNotKG).

Ett europeiskt arvsintyg underlättar således hanteringen av internationella arv inom EU avsevärt och fungerar som ett förenklat förfarande för att bevisa arvsrättigheter.

Vad kostar det att anlita en advokat för att erhålla ett europeiskt arvsintyg?

 Den konventionella vägen för att erhålla ett europeiskt arvsintyg (ENZ) går via en notarie, som särskilt intygar den edsvurna försäkran och lämnar in ansökan till domstolen.

Det händer dock ofta i min praktik att rättssökande misslyckas med att hitta ett notariat som är kompetent nog att hantera denna uppgift. Detta gäller särskilt i mindre orter som ligger långt från gränserna.

Det kan också vara så att fallet är något "komplicerat", vilket innebär att notarien behöver assistans.

För att ni inte ska behöva betala en onödigt hög avgift förutom notarie- och domstolsavgifter – om båda är inblandade och inte bara domstolen – erbjuder jag gärna en rimlig fast avgift som speglar min arbetsinsats och er nytta.

En central fråga för att erhålla ett europeiskt arvsintyg: Vad är den vanliga hemvisten?

Sedan ikraftträdandet av den europeiska arvsförordningen (EU) är den avlidnes "vanliga hemvist" det enda avgörande kriteriet för att bestämma vilken arvslagstiftning som ska tillämpas på det aktuella arvet. Det är inte längre – som tidigare inom EU och fortfarande är fallet i många länder utanför EU (och eventuellt även Danmark och Irland) – medborgarskapet som gäller.

Något annat gäller endast om ett så kallat "lagval" har gjorts i testamentet, till exempel om den avlidne i sitt testamente skrev: "Vid min död ska tysk rätt tillämpas." I ett sådant fall skulle tysk lag tillämpas, även om hemvistet var i Österrike. Ett sådant lagval kan dock endast göras till förmån för den rätt som den avlidne var medborgare i. En tysk medborgare kan alltså bestämma att tysk rätt ska tillämpas, men inte till exempel italiensk rätt.

Annars är det endast den avlidnes hemvist vid dödsfallet som är avgörande. Detta gäller för hela arvet, oavsett hur spritt det är inom EU. Även fastigheter i andra medlemsländer omfattas.

I den svenska versionen av EU-arvsförordningen används dock endast termen "hemvist", medan andra översättningar av förordningen konsekvent använder termen "vanligt hemvist".

Men vad är då "vanligt hemvist"?

Vanligt hemvist enligt den europeiska arvsförordningen (EUErbVO) är den plats där en person hade sitt huvudsakliga boende vid sin död. Det är de faktiska levnadsförhållandena som är avgörande, inte bara en formell adressanmälan eller en juridisk bosättning. Jag frågar alltid mina klienter: Var bodde den avlidne "hemma"? Om den avlidne var på semester och sa till sina anhöriga: "Imorgon åker jag hem!" – vilken plats var då "hemma"? Detta skulle sannolikt vara den avlidnes vanliga hemvist.

Men låt oss gå mer systematiskt tillväga:

För att bestämma det vanliga hemvistet tas flera faktorer i beaktande, bland annat:

• Längd och regelbundenhet av vistelsen: Hur länge och kontinuerligt bodde personen på denna plats?

• Levnadsförhållanden: Var låg tyngdpunkten för personens personliga, familjära och yrkesmässiga relationer?

• Integration: Hur väl var personen integrerad i det sociala och kulturella livet på denna plats?

• Avsikt att fortsätta bo på platsen: Finns det tecken på att personen hade för avsikt att fortsätta bo där permanent?

Det är alltså viktigt att betrakta flera olika aspekter:

Begreppet "vanligt hemvist" är ett kvalitativt begrepp, inte kvantitativt! Det handlar inte om att räkna dagar på ett år, utan att utvärdera kvaliteten på vistelsen. Var platsen "hemma" för den avlidne? Ville personen stanna där? EU-domstolen talar här om "animus manendi", viljan att stanna.

Formella aspekter, som var personen var folkbokförd, varifrån pensionen betalades eller var skatter betalades, kan vara indikationer – men inte mer än så.

I min praktik med cirka 150 fall där begreppet "vanligt hemvist" har tillämpats har jag bara en gång inte kunnat avgöra frågan till min egen belåtenhet. Detta berodde dock på att klienten – den avlidnes son – bodde på andra sidan jordklotet och endast hade sporadisk kontakt med sin far. Vi saknade helt enkelt faktakunskaper. Det var därför svårt att arbeta med fallet. I det aktuella fallet skulle det avgöras mellan Österrike (vår åsikt) och Ungern (änkan ansåg detta). Detta var viktigt eftersom sonen hade blivit arvlös och nu stred om sin laglott. Denna laglott uppgår till hälften av den lagstadgade arvsandelen i Österrike, medan den endast är en tredjedel i Ungern. Som tur var för sonen kunde vi enas om ett schablonbelopp med motparten, vilket innebar att frågan om hemvist inte behövde avgöras. Alla inblandade parter agerade mycket korrekt i detta fall, vilket man tyvärr inte alltid kan lita på.

De fakta som krävs för att avgöra var det vanliga hemvistet låg måste ni förse oss med. Vi utvärderar dessa och presenterar dem för domstolen.

Jag hoppas att dessa förklaringar har gett er hjälp i era överväganden!

Här kan du gå tillbaka till startsidan och därifrån hitta alla juridiska områden, språk, kontaktformulär och vanliga frågor.

Anvisningar

 Här hittar du de anvisningar vi vill ge dig, så att du kan få information om dina rättigheter. Om det är något du inte hittar, som borde finnas här, vänligen kontakta oss. Vi har lagt stor omsorg på att ge anvisningar på var och en av våra sidor, så att du inte behöver leta länge efter dem.

Wir benötigen Ihre Zustimmung zum Laden der Übersetzungen

Wir nutzen einen Drittanbieter-Service, um den Inhalt der Website zu übersetzen, der möglicherweise Daten über Ihre Aktivitäten sammelt. Bitte überprüfen Sie die Details in der Datenschutzerklärung und akzeptieren Sie den Dienst, um die Übersetzungen zu sehen.